Placering!!

I lördags fick jag äntligen min efterlängtade placering. Lite surt att man får familjens namn först en vecka innan man åker... Familjen verkar i alla fall jättebra och skolan också. Jag kommer bo hos Amanda och Jeremiah Finn (de är typ 30 år) med deras två barn, Gabriel 3 år och Lucy 6 månader. De bor i själva staden St. Louis och skolan ligger inte långt i från huset. Skolan har 1400 elever och det är skola mellan 7.55 och 14.35. Jag börjar den 18:e och sen vet jag typ inte mer. Jag är i alla fall jättenöjd med placeringen och tror att jag kommer stortrivas :) Sen är det kul att de har små barn för jag tycker ju om barn:P

Annars händer det inte så mycket. Fixar och donar inför USA. Idag har jag börjat packa för att se vad jag ska ha med mig och imorn är det födelsedags-/avskedsfest för kompisarna. Kommer blir sorgligt att säga hejdå till alla men jag känner mig mer pepp på att åka till USA nu när jag har fått min familj. nu vet jag i alla fall lite saker om mitt år och allt är inte bara en stor fråga. Samtidigt är det också en del av mig som bara vill vara hemma och glömma allt som har med USA att göra. De som trodde att det bara är en dans på rosor att åka iväg som utbytesstudent tror helt fel. Det är hur mycket saker som helst som måste fixas innan och du kan liksom inte heller förbereda dig. För hur förbereder man sig liksom mentalt på att åka ensam till ett annat land och bo med en helt främmande familj, det går liksom inte. Jag känner mig inte ett dugg redo att åka nu men det kommer jag inte göra om 1 månad heller. Det är bara att ta modet till sig och hoppa på planet. För mig är det verkligen en jättestor grej att åka iväg själv och jag har flera gånger varit på väg att avboka resan. Därför känner jag mig så otroligt stolt att jag faktiskt åker dit. Tror aldrig att jag har varit så rädd,gråtit och fått panikattacker över något som jag haft över utbytesåret. Så nu när jag kommer till USA hoppas jag verkligen att allt det har varit värt det, men det känner jag väl först om 10 månader när jag är hemma i Sverige igen.

Nu kommer min värdmamma ringa vilken minut som helst och jag är hur nervös som helst :S

Önska mig lycka till!!

Kram