Tisdag 29 December

I flera månader fasade jag över den här högtiden. Hur skulle jag överleva julen utan min familj? Skulle jag gå under av hemlängtan och gå runt gråtandes hela tiden? För det julen handlar om är ju att umgås tillsammans med sina nära och kära, men mina var på andra sidan Atlanten!?
Jag kan lugnt säga att min jul var helt underbar och jag fick så mycket kärlek från min värdfamilj och släkt här. Kände inte ett dugg saknad (okej, för att ni inte ska känna er helt bortglömde skänkte jag er svenskar en liten tanke i alla fall) och inte en enda sekund kände jag av den där oroliga känslan i magen. Här har jag gått runt och oroat mig helt i onödan!

Julafton började väldigt "ospeciellt" med hård morgonträning och sedan allmänt umgänge med familj. Klockan fyra åkte vi till kyrkan och den var fyllt till bredden med människor men jag lyckades klämma mig in där och fixa en ståplats åt oss i bakre delen av kyrkan. Kyrkan var lite halvtråkig då jag har lite svårt att hänga med i engelskan ibland och det sjöngs lite för få julpsalmer, men annars överlevde jag och julen handlar ju faktiskt i grund och botten om Jesus födelse så det är väl inte mer än rätt att man går dit. Föredrar dock den svenska midnattsmässan då jag själv tycker att stämningen är lite mer uppsläppt och mysig. Efter kyrkan åkte vi hem och åt diverse smårätter och öppnade lite paket. Fick av Amanda och Jeremiah en pyjamas, lite svensk mat och biljetter till musikalen Chicago. Ska gå dit med Amanda, min värdmormor och värdmostrar. De är verkligen helt underbara och jag älskar verkligen att umgås med dem så det kommer nog bli en riktigt bra kväll. Öppnade även paketen från Sverige (det var fin liten hög med massa paket) och där hittade jag 3 CD-skivor, en bok och pengar från släkten. Av Anna och Jasse fick jag örhängen, pannband, strumpor, tidning och passande nog en badmössa med svenska flaggan på. Den ska jag stolt bära i bassängen. När Gabe ställt fram mjölken och kakorna till Santa Clause och gått till bädd, var det dags att slå in alla paket. Det var inte lite paket må jag säga och det tog sin lilla tid men tillslut hade vi slagit in alla och staplat dem i högar.

Jag och Gabe när vi bakade pepparkakor för några veckor sedan

På juldagsmorgonen väcktes jag av en sprudlande glad Gabe som kom inspringandes och drog mig upp ur sängen. En treåring har ingen förståelse, och absolut inte om Santa har varit där över natten, att man kanske behöver ett par minuter för att komma till liv, så det var bara att yrvaket följa med honom upp. På mig hade jag min nya pyjamas och upp i vardagsrummet påbörjades öppningen av presenterna. I min julstrumpa (Amanda köpte en jättefin åt mig med en ren och mitt namn på) hittade jag godis och lingonsylt. Bland paketen fanns den kakor, julstrumpor, sällskapspel och en snuggy. Okej mobba mig inte nu, kommer ni ihåg de där filtarna med ärmar som var populära för ett par år sen? (kanske bara jag som är mobbad och tittar på TV-shop?) En sådan fick jag och jag måste säga att den är otroligt skön och genial. Perfekt att krypa ner i ligga i soffan med och titta på TV.
Av mig fick Lucy en gullig stickad tröja, Gabe fick modellera och dumvantar designade som apor. Amanda och Jeremiah fick ett presentkort till en restaurang och jag när de går ut kommer jag sitta barnvakt åt barnen.
Resten av dagen spenderade jag hemma med min värdfamilj. Jag gjorde några tappra försök i köket med att laga julgodis, vilket blev så där. Kokostopparna blev lite brända (skyller på ugnen) och chokladen tog evigheter att stelna (skyller på snön som föll på den när jag ställde den utomhus för att den skulle stelna fortare vilket den ändå inte gjorde). I slutändan blev det ganska lyckat godis ändå och det uppskattades av mina värdmor- och farföräldrar.

På kvällen åkte vi till Litchfield och firade med Amandas sida av släkten. De var fullt hus och stämingen var topp. Känner mig så himla hemma där och det var en sådan mysig känsla. Fick en till pyjamas, presentkort och en julgransdekoration föreställande botaniska trädgården här i St. Louis. När alla barnen lagt sig spelade vi spelet jag fick(en deltagare ska beskriva ett ord med redan utvalda adjektiv och de andra ska försöka gissa vad ordet är, funglish heter det) och även om det var på engelska ägde jag skalat alla. Är världens tävlingsmänniska och hatar att förlora.

Här borta firar de inte annandagen utan det är bara en vanlig dag, men för att göra det lite mindre förvirrande kallar jag den ändå annandagen. På annandagen packade vi bilen och åkte till Jeremiahs föräldrar i Iowa. De är bönder och bor mitt ute i ingenstans. Jag tycket Litchfield var väldigt öde, men från deras gård tar det 15 min att åka till närmaste mataffär. Det kallar jag inte the middle of nowhere. Vi spenderade tiden med att spela massa spel, läsa, gå på tråkigt släktkalas (kände ju ingen och det var ganska stelt) och äta jättenyttig mat. De är väldigt måna om vad de äter och häften av råvarorna och maten är egenproducerade, men det var riktigt gott och jag åt med god aptit.

Nu är julen över och om två dagar ska jag fira in nya året. Jag säger som vi alla säger varje år: vart tog tiden vägen?

Kram