Efter att ha varit sjuk i en vecka utan förbättringar var det dags att ringa doktorn. Jag hade planerat att gå till skolan imorse men när jag gick upp svimma jag nästan och spydde. 10 timmars sömn var tydligen inte tillräckligt så jag gick tillbaka och sov 2 timmar till. Efter 2 timmar gick jag upp för att äta frukost och samma sak inträffade igen, jag svimmade nästan och sen spydde jag. Spenderade hela förmiddagen i sängen, för var enda gång jag stod upp blev jag yr. Det var en pina att ta sig till doktorn för jag blev så himla yr hela tiden. Gick t.ex. 50 m från bilen till kliniken och efter det var jag likblek i ansiktet och var tvungen att sätta mig ner. Diagnos av läkaren var, början till bihåleinfektion (vilket förklarade yrseln). Fick antibiotika utskriven och jag har spenderat ännu en dag i soffan. Dock ska jag släpa mig iväg till skolan imorgon för det är Conference efter skolan och den vill jag inte missa. Vet inte precis om jag kommer kunna göra en toppentid precis men jag vill väldigt gärna försöka en sista gång på fjärilen.
Annars har inget speciellt hänt. Var i skolan i måndags, helt vanlig måndag, och igår var det halvdag men jag var hemma sjuk.
När någon vänder sig till dig för en axel att gråta ut på och få råd, då vet man att man är accepterad som vän. Min kompis hade en jobbig dag och även om det så klart var tråkigt att hon inte mådde bra, kändes det väldigt skönt att få det förtroende. Ett förtroende som det betyder mer än vad jag tror mina kompisar anar. Jag känner mig verkligen hemma här nu. Jag blir inbjuden till saker, jag får höra första skvallret, människor hälsar på mig i korridoren, jag får helt spontana kramar, jag kan ge en spontan kram till någon och den blir uppskattad, när jag ger förslag på saker att göra tackar människor ja. Alla de här sakerna var inte självklara för 3 månader sedan men så himla mycket har förändrats. Min moster sa till mig: "tänk om du hade åkte hem efter de där 2 månaderna?", jag är bara så himla glad att jag är här och att jag inte gav upp. Det blev bättre, och jag har inte haft hemlängtan på 4 månader!
Även om jag är sjuk leker livet :D
Kram
Krya på dig och börja inte simma för tidigt. Du måste tänka på din hälsa.
SvaraRaderaKram mamma
Snälla, simma inte om du är sjukt, de är faktiskt farligt!
SvaraRadera/CHRistian
Håller med de andra! Se till att vila upp dig istället! Kroppen behöver det ibland!!
SvaraRaderaJag vill också trycka på att man måste ta det lugnt, när man äter antibiotika. Man märker kanske inte något genast. Det kan visa sig senare i livet. Sköt om dig; på lång sikt är det inte hela världen om du inte kan delta i allt!
SvaraRadera<3 och kram (Man blir väl inte smittad på bloggen, hoppas jag)!
Gnurgel