Något har lyft från mina axlar...

Det var tungt att vakna upp i morse, det är det alltid när jag har hemlängtan, men den här morgonen var annorlunda. Även om jag kände mig ledsen när jag vaknade upp hade jag en känsla i kroppen som jag inte haft på 2 månader. För första gången trodde jag på mig själv att jag faktiskt kommer klara det här året. För första gången kände jag att jag faktiskt ser fram emot äventyret som väntar mig. Även om det kommer bli väldigt tufft så vet jag att jag kommer få det jätteroligt och att jag kommer klara det. Jag kommer ha många tuffa perioder men jag kommer få uppleva så mycket roligt också och även när det är som tuffast vet jag att jag kommer klara det, för nu har jag klättrat över det största berget och de andra bergen kommer inte vara lika branta och höga. Det var lite om tankarna som far i mitt huvud just nu...

Den här helgen var i alla fall toppen, har gjort något roligt varje dag. I fredags åkte jag med några kompisar och bowlade och efteråt åkte vi hem till en kille och kollade på en gammal zombiefilm. Haha den var så dålig att jag och min kompis åkte hem efter 30 min. Igår pratade jag med mamma och pappa på skype, var otroligt skönt att prata med dem och de har gett mig ny kraft att fortsätta kämpa nu. Så tack mamma och pappa för att ni är så otroligt jobbiga (ni vet vad jag snackar om). Älskar er och jag vet inte vad jag skulle göra utan ert stöd och uppmuntrande kommentarer.

Efter det käkade jag middag. Var ensam hemma så det blev bara makaroner med tomatsås, haha ja jag vet att jag är lat! Klockan sju hämtade två kompisar upp mig och vi åkte till ett spökhus. Det var bland det roligaste jag gjort på länge fast det var sjukt läskigt också. Jag och en kompis höll varandra i hand hela tiden och det fanns inte mycket kvar av våra röster efteråt. Först gick du genom ett spökhus där massa läskiga personer hoppade fram och skrämde dig. De såg precis ut som dockor så du kunde aldrig säga i förväg om de var levande eller inte, det märkte du först när de skrämde dig så att du nästan fick en hjärtattack. Efter det åkte vi en kort tur i en kärra genom en spökstad. Det var sjukt läskigt för helt plötsligt kunde människor hoppa upp bakom ryggen på dig och ställa sig på vagnen eller så kunde de springa upp på vagnen. En av dem stod och stirrade på mig evigheter, kände mig väldigt olustig. dock var turen aldeles för kort med tanke på att vi var tvugna att vänta i en timma. Efter det bar det av till spökhuset igen och vi gick igenom dess bakgård, lika läskigt som förra gången och jag och min kompis gick även denna gång och höll varandra krampaktigt i handen. Sen var det slut. Jag skrek, kissade nästan på mig av rädsla, skrattade för att jag blev så chockad varenda gång de skrämde mig, men jag hade en toppenkväll.

Idag vaknade jag upp ensam i huset och det var lite jobbigt, men jag överlevde med min nyfunna kraft inom mig. Vid lunch åkte jag till ett café med två vänner och åt crepes. Vi skulle ha gått till "the cupcakery" men det var stängt, fast de där crepesen var inte dåliga heller. Väldigt goda och jag åt till jag nästan mådde illa. Nu på kvällen har jag slappat framför tv:n med laptopen i knät och umgåtts med min värdfamilj. Jag har verkligen haft turen att kommit till en underbar värdfamilj. Barnen är sjukt söta och jag har så otroligt kul med min värdmamma och värdpappa. De gör så mycket för att jag ska trivas och det uppskattar jag så himla mycket.

Nu ska jag kolla på deperate housewives och imorgon är det en ny vecka med nya utmaningar och upplevelser.

Kram

Spökhuset