Kändis... eller nästan i alla fall

Har inge bättre att skriva om idag så då får jag väl skryta lite. Var i tidningen för en månad sedan, men dock nämndes bara mitt namn och att jag var från Sverige... men det är bättre än ingenting http://www.websterkirkwoodtimes.com/Articles-i-2010-02-19-168777.113118_Kirkwood_Webster_SwimDive_Teams_Head_To_State.html. Saknar simingen, hade så himla kul med laget, men lacrossen är jätterolig den också. Idag tränade jag i shorts och T-shirt, inte illa för att vara mars. Annars händer det inte sådär jättemycket nu, Eller visst det händer ju saker hela tiden och jag hinner typ aldrig sitta ner och vila (undrar när jag senast hade en dag bara för mig själv), men det är liksom saker som för mig har blivit vardag nu.

Försöker ta vara på så mycket av tiden som möjligt, för nu är det faktiskt bara 2 månader och 20 dagar tills jag landar på svensk mark igen. Jag är redo att åka hem och jag längtar tills jag får åka hem, men det datumet fyller mig med vemod också. Det kommer bli sorgligt att lämna kompisar, men när jag lärde känna dem visste jag att jag bara skulle vara här i 9 månader. En ofrivillig spärr sattes upp inom mig och hindrade mig från att komma allt för nära dem. missförstå mig inte, de betyder så himla mycket för mig men jag "vågar" liksom inte låta dem komma allt för nära. Jag kommer hålla kontakten med många av dem och vi har så roligt tillsammans nu, men jag vill inte komma hem till Sverige och sakna dem varje dag.

Något som dock framkallar tårar i mina ögon är när jag tänker på att jag måste lämna min familj snart. de har funnits här för mig hela året och jag har kommit så nära dem. Får en klump i magen när jag tänker på att jag inte kommer få se Lucy och Gabe varje dag. Älskar Lucy's söta lilla skratt, eller hur hon gör fula grimaser till en och hennes leende som kan få de allra kallaste hjärtan att smälta. Kommer sakna Gabe's roliga kommentarer, hur han ibland kommer springande och kastar sig in i min famn, hans blöta pussar (du har konkurrens Björn), hur vi alltid ligger ihopkurade tillsammans när vi tittar på tv och jag kommer sakna alla de oväntade stunder han kommer till en och säger "I love you, Malin", och man kan inte göra annat än att ge honom en bamsekram och säga "I love you too, Gabe". För jag älskar dem. Jag har två små syskon nu och det är otroligt hur mycket de betyder för mig, och jag har bara känt dem i snart 7 månader.

Suck nu ska jag göra något roligt istället, för nu blev jag ju värsta deprimerad.

Kram