Väntar man på något gott, väntar man aldrig för länge...

När jag vaknade i morse vaknade jag med en liten klump i magen. Jag tittade mig omkring i rummet, och klumpen kändes lite större. Alla mina bilder, prydnader och böcker är borta, allt som gjorde mitt rum hemtrevligt har jag plockat ner från väggen. Älskade bilderna jag hade på väggen, brukade alltid titta på dem innan jag somnade. Att jag tog ut sakerna ur rummet fick mig inse att snart måste jag börja förbereda mig på att åka hem, men fortfarande känns det väldigt långt borta. Pratade med Björn i eftermiddags och vi pratade om att jag tyckte det var svårt att välja vilka kläder jag kunde skicka med mamma och pappa hem (kalla mig fjortis om ni vill) och då påpekade han snällt "men älskling när dina föräldrar åker hem har du bara en månad kvar, och en månad kan du leva utan dina älsklingskläder". Det slog mig faktiskt hur fort tiden går, och jag kan inte fatta att jag i höstas tyckte att 9 månader var en evighet, ärligt talat känns det som om det var jul för 3 veckor sedan. Om mindre än 2 veckor kommer familjen hit, och om 2 veckor får jag träffa älskling igen. Alldeles nyss var det ju evigheter tills dess. Räknar ner dagarna tills jag får krama om dem.

En sak jag bestämde mig för idag, är att när jag står på svensk mark då ska jag sluta räkna ner till allting. I 7 månader jag jag nu mentalt räknat ner till allting. Först räknade jag ner dagarna till datumet då jag hade varit här i 2 månader. Efter det räknade jag ner dagarna till nyår, och efter det började jag räkna ner till april då familjen kommer (11 dagar), och nu räknar jag också ner till 28 maj (65 dagar). Vill bara "leva i nuet", för ärlig talat är det asdrygt och frustrerande att ha nedräkningar. Ni vet uttrycket "väntar man på något gott, väntar man aldrig för länge", till viss del stämmer det men jag har alltid tyckt att det är ett väldigt dåligt ordspråk. Jag är typen som när hon väl vill ha något, vill hon ha det NU. Jag orkar inte vänta och jag har världens sämsta tålamod (haha fråga Björn). Men aja jag har 65 dagar kvar och då ska jag sluta räkna ner, jag ska bara låta tiden gå och helt plötsligt inse att "nej men oj om 3 dagar åker jag till Grekland" eller " herregud skolan börjar visst om en vecka, vad hände med tiden?". Får se om jag lyckas.