Fredag 1 Januari 2010

Just nu känns livet lite hårt. Amerikanskt nyår var inte alls lika glamoröst som firandet i Sverige och det kändes inte alls speciellt Nästan inga klädde upp sig och jag spenderade kvällen med att spela kort, air hockey och rock band. Jag hade visserligen inte jättehöga förväntningar, då de flesta festar jag har varit på här inte varit jätteroliga, så jag var ändå ganska okej med det. Det var dock när vi skulle fira in det nya året som det verkligen blev jobbigt. Det är inte alls samma sak att fira in året med hälften främlingar som att fira med sina bästa vänner. Var svårt att hålla tårarna tillbaka när jag insåg att jag inte hade någon att kasta mig i armarna på och skrika gott nytt år tillsammans med samtidigt som vi skålade i champagne eller ge någon nyårskyssen. Lämnade festen ganska snabbt där efteråt för min kompis hade en ganska tidig curfew. Så klart gick det inte att hålla tårarna tillbaka så fort jag stängt dörren bakom mig, men nu har jag släppt ut det och det känns lite bättre i alla fall. Dock saknar jag alla jättemycket men jag vet att det kommer kännas mycket bättre när jag vaknar upp i morgon bitti (och jag slipper ju vara bakis som alla andra) och jag får helt enkelt inte ta den här nyårsafton så allvarligt. Kvällen är över och det är bara att ställa in sig på nästa nyår och istället göra den till något alldeles extra.

Kram