Lördag 9 Januari

Idag hände något stort. Efter 1,5 timmes träning simmade jag mitt snabbaste 100 meter frisims lopp någonsin. Vi (snabbaste tjejerna i laget) har som mål att ta oss till State i minst en av lagkapperna och just nu är 4*100 yard frisim den lagkapp vi har störst chans med. För att klara det måste vi simma under 4 minuter och det betyder att var och en av oss måste simma under 1 minut (hittills har jag legat på runt 1.01-1.02).
När det bara var 30 minuter kvar tog "B" (vår coach) upp mig och en annan tjej, Erin, på kanten.

"B": "I believe in you and I believe that both of you can swim under the minute on 100 freestyle. I'll give you two chanses to make it under the minute and if you make it, we'll cancel practice."

Snacka om att jag och Erin blev nervösa. Hur skulle jag kunna göra det?! Jag hade ju redan tränat i 1,5 timme och var trött. Det var med skakiga ben och bultande hjärta jag gick upp på startpallen. Tror aldrig jag har varit så laddad och nervös som när jag stod där redo att starta. Ville verkligen visa att jag kunde klara det. I vatten stod hela vårt lag och hejjade på. Hela lovet har jag övat på mina vändningar och teknik, och det var nu det gällde. Jag sträckte ut och räknade varje armtag, 18 st varje längd precis som "B" sagt till mig, gjorde perfekta vändningar och kickade 3 gånger, precis som "B" sagt till mig, efter varje vändning Handen i kaklet. 59.80!!! Jag trodde aldrig att jag skulle klara det, men jag gjorde det. Även om jag var så himla trött kunde jag inte sluta le. Det är en sådan skön känslan när du gör något du inte trodde var möjligt. Den här tiden motsvarar 1.05.39 på 100 meter (100 yard= 94 m) och så snabbt har jag aldrig simmat, inte ens när jag simmade som mest var jag så snabb.

"B" var nöjd, alla fick gå hem tidigare och jag var på toppenhumör. Gör vi ett lika snabbt lopp på tisdag, när vi har vårt första meet för terminen, tar vi oss till State. Håll tummarna

Efter den lilla bragden (okej, kanske inte är så speciellt för alla andra men för mig betydde det här verkligen jättemycket och med det i bakhuvudet kommer jag träna ännu hårdare för att sänka tiden yttligare) åkte jag hem och hjälpte Amanda och Jeremiah att plocka undan alla julgransprydnader för nu är julen över. På eftermiddagen åkte jag med Emily till the Loop för att äta på...(gissa hundra gånger)... Fro-Yo. Var väldigt kallt ute men de hindrade in oss, för vem kan motstå den glassen. Gick till second-hand butiken och där hittade jag ett vinrött bälte samt en ring. I en annan söt affär hittade jag en snygg t-shirt som jag köpte. Vi hade tänkt att äta middag på en libanesisk restaurang men när vi var klara med vårt shoppande var vi inte hungriga och det var för kallt för att gå runt där i ytterligare en timma. Istället åkte vi förbi Starbucks och köpte kaffe (chai för mig) genom drive-through, sushi från mataffären och åkte sedan hem till Emily. Vi åt vår sushi och tittade sedan på en film, kommer inte ihåg vad den hette men den handla i alla fall om NY efter the Civil War (vet ej vad vi kallar det på svenska). Visste ingenting om det kriget innan jag kom hit men jag lär mig jättemycket den amerikanska historien i skolan och det är verkligen jätteintressant, och dessutom skulle jag aldrig kunna läsa det på ABB, så jag är glad att jag valde den klassen. Är glad att jag valde att stanna här. Trodde aldrig att jag skulle säga det här, men jag har på ett sätt verkligen "the time of my life" just nu. Visst, vissa stunder känns det himla tungt och många saker gör mig frustrerad. Men jag tycker om att vara här ändå. Jag kommer vara redo att åka hem när det är dags, men just nu är jag bara så himla glad att jag är här.

Kram