Igår tävlade vi mot Parkway Central och vi förlorade med 14 poäng. Alla jobbade jättehårt och vi presterade bättre än förväntat, så vi får vara nöjda ändå. Själv simmade jag 2 sekunder snabbare på 100 fjäril så min tid är nu 1.06.68.
Skolan var seg och tråkig idag men träningen var riktigt skönt. Det enda vi gjorde var massa 50:or, 25 kick under vatten och 25 kick på rygg andandes. Vi hade som mål att hela laget skulle klara det. Jag vet inte hur länge vi höll på men tillslut klarade alla det. Det är en sådan himla härlig känsla när vi verkligen pushar varandra och sen klarar det tillsammans. Efter det utmanade B oss, om 4 stycken klarade att simma 50 yard under vattnet utan att andas fick vi sluta tidigare. Vi var 8 som klara det! B var riktigt nöjd och jag var stolt. För 3 veckor sedan vågade jag bara gör 2 utav 6 25:or under vatten, idag klara jag 50.
Nu kommer snart Emily och hämtar upp mig, vi ska till the Loop och äta libanesisk mat.
Kram
2010-01-23
2010-01-21
Onsdag 20 Januari
Hahah idag var skolan inställd! Vaknade klockan 6.30 och tittade på mobilen. Jag hade då fått fyra sms var av ett var från Amanda: Go back to sleep, no school today. Sagt och gjort och snart sov jag som en stock igen. Vaknade upp halv tio igen och dagen har bara varit lugn och skön. Jag lekte med Gabe och Lucy, åkte till Target och simträning. Vi "lekte" en jätterolig lek idag på träningen. Vi delade upp teamet i två lag och ställde oss på varsin sida av bassängen. Sedan skulle vi kicka till mitten och laget som var först över med hela sitt lag på andra sidan vann. Man fick använda alla knep för att stoppa det andra laget, dock fick man inte nudda botten eller släppa taget om plattan med någon hand. På något sätt lyckades jag alltid komma i en sammandrabbning mellan mig, Wills (vår manager som egentligen är med i killarns lag men simmar med oss nu) och Claire. De var i samma lag och jobbade såklart tillsammans. Haha en gång höll Claire fast mig med sina ben runt min midja medan Wills tryckte mig bakåt till deras sida. Sjukt jobbig övning men vi hade så himla kul och det var roligt att få slåss lite, haha.
Efter träningen hade vi Taco Night med laget. Hade väldigt roligt och jag satt och prata om allt mellan himmel och jord. Vi har alltid en pastamiddag eller tacomiddag i samband med en hemmatävling ( vi hade det igår), dock har vi bara haft 2 hemmatävling hittills så det har inte blivit så många av dem. En annan sak vi gör vid varje hemma tävling är att varje person hare en "psych buddy" som man ger en gåva till. Gåvan består av typ godis/snacks och en dricka, och hela poängen är att personen som får gåvan inte vet vem det är i från. Så därför ger du alltid den gåva till någon annan som sen skickar vidare den till någon annan som slutligen ger den till din "psych buddy". Allt för att förvirra mottagaren och sedan i slutet av säsongen ska du gissa vem din "psych buddy" är.
Imorgon tävlar vi mot Parkway Central, har hört att de är väldigt bra så det gäller att vi ger järnet. Har bara vunnit ett meet än så länge och det var mot Afton i tisdags, vilket var en väldigt enkel match. De var inte precis jättebra och vi tog hem alla top-placeringarna. Var nästan lite pinsamt att vi var så mycket bättre än dem, men de verkade inte ta det alltför seriöst så det gjorde att det kändes lite bättre. De var glada ändå även om de inte kunde mäta sig med oss. nu är det sängen som gäller och fylla på med så mycket energi som möjligt.
Kram
Efter träningen hade vi Taco Night med laget. Hade väldigt roligt och jag satt och prata om allt mellan himmel och jord. Vi har alltid en pastamiddag eller tacomiddag i samband med en hemmatävling ( vi hade det igår), dock har vi bara haft 2 hemmatävling hittills så det har inte blivit så många av dem. En annan sak vi gör vid varje hemma tävling är att varje person hare en "psych buddy" som man ger en gåva till. Gåvan består av typ godis/snacks och en dricka, och hela poängen är att personen som får gåvan inte vet vem det är i från. Så därför ger du alltid den gåva till någon annan som sen skickar vidare den till någon annan som slutligen ger den till din "psych buddy". Allt för att förvirra mottagaren och sedan i slutet av säsongen ska du gissa vem din "psych buddy" är.
Imorgon tävlar vi mot Parkway Central, har hört att de är väldigt bra så det gäller att vi ger järnet. Har bara vunnit ett meet än så länge och det var mot Afton i tisdags, vilket var en väldigt enkel match. De var inte precis jättebra och vi tog hem alla top-placeringarna. Var nästan lite pinsamt att vi var så mycket bättre än dem, men de verkade inte ta det alltför seriöst så det gjorde att det kändes lite bättre. De var glada ändå även om de inte kunde mäta sig med oss. nu är det sängen som gäller och fylla på med så mycket energi som möjligt.
Kram
2010-01-20
Tisdag 19 Januari
Är det fel att vara glad över att jag äntligen fått ett hemresedatum? Det var lite chockerande att få det, för det betyder att nu har jag verkligen ett fast slut på resan. Visste inte riktigt vad jag kände igår, men idag vet jag vad jag känner och ärligt talat är det lättnad. Det har varit en tuff resa och jag saknar familj, vänner och pojkvän hemma i Sverige. Just nu är livet otroligt bra här borta men det går inte en dag utan att jag tänker på mitt liv hemma eller saknar någon/ något. För mig betyder hemresan också att jag uppnår det största målet hitills i mitt liv - ett helt skolår utan familj, vänner eller tryggheten. Den känslan kommer nog fylla mig mest, att jag övervann något som skrämde mig och att jag klarade av något tufft. Något jag jobbat så hårt för kommer äntligen vara fullbordat. Jag är glad att jag verkligen tog den här chansen att prova något nytt men jag tror också att jag kommer vara redo att åka hem den 27 maj.
I can't even put words on how much I will miss my American family and friends when I go back. My family are some amazing people and they do so much for me all the time, my friends make me feel like I belong here. The day of my depature is going to be a sad day. What scares me with that day, is to say good bye to everybody and that I will miss them too much when I get home. What if I have to walk around with that feeling I have now of missing people? I have always known that I will go back to Sweden but I won't know when I will go back to St. Louis again.
What I am going to now is to just enjoy my time here.
And the count down has started...
Kram
I can't even put words on how much I will miss my American family and friends when I go back. My family are some amazing people and they do so much for me all the time, my friends make me feel like I belong here. The day of my depature is going to be a sad day. What scares me with that day, is to say good bye to everybody and that I will miss them too much when I get home. What if I have to walk around with that feeling I have now of missing people? I have always known that I will go back to Sweden but I won't know when I will go back to St. Louis again.
What I am going to now is to just enjoy my time here.
And the count down has started...
Kram
2010-01-19
Måndag 18 Januari
Helgen var helt fantastiskt rolig och jag har nu åkt igenom ytterligare 4 delstater och sett 2 nya storstäder.
Helgen härligheter började i fredags med Winter Sport Assembly sista timmen och jag presenterades med simlaget. De berättade om vårt kval till State och vi fick visa upp pokalen vi fick i torsdags. Som vanligt uppträdde cheerleaderna och dansarna, bandet spelade, lagen presenterades och det lektes lekar. Själv ställde jag upp i knock-out. Man ska skjuta mot en basketkorg och man måste sätta bollen före personen bakom sig, annars åker man ut. Jag klarade mig till andra rundan och sen åkte jag ut (fast då hade redan 4 personer åkt ut så jag var inte jättedålig).
Efter samling skyndade jag mig till South County Mall för att stiga på bussen som skulle ta oss till Memphis och New Orleans. Fredags eftermiddagen ägnades bara åt bussresande och sovande. På lördag morgon gick vi upp tidigt och tog bussen till Graceland för att se Elvis hus och egendomar. Jag vet inte så jättemycket om honom och är inte jätteintresserad av hans liv men nu har jag i alla fall sett vart han bodde och jag kan säga att hans inredningstil är....hm... intressant. När vi var klara med Graceland åkte vi till Memphis. home of the Blues- och självklart gick vi till en av bluesklubbarna. Vi gick till BB King blues club och på scenen spelade ett band. Efter ett tag blev vi lite rastlösa så då bestämde vi oss för att röra på oss lite, så upp på dansgolvet bar det av. Vi var tre tjejer som sprang upp på det tomma dansgolvet men efter tag fick vi sällskap av lite andra danssugna m
änniskor, och snart var vi en ganska stor grupp som
änniskor, och snart var vi en ganska stor grupp som dansade där. Alla ögon var på oss och vi hade väldigt roligt.
På kvällen åkte vi vidare mot New Orleans och sov på ett hotell 2,5 timme utanför staden. Söndag morgon åkte vi in mot staden och vägen dit var verkligen speciell, speciellt sista halvtimmen innan vi kom till själva staden. I 30 minuter åkte vi på en rak bro och det enda som fanns runt omkring oss var ett grått och trist träsk. Träsket och de nakna träden var det enda du kunde se så långt ögat nådde. Att det regnade förskönade inte bilden heller. Tillslut var vi äntligen fram och som på en beställning försvann molnen och solen tittade fram. Vi åkte till de fransk kvarteren och i 13-gradig värme fick vi vandra omkring där. Det var väldigt fint och man känslan av att var i Frankrike. Gatorna kantades av små affärer som säljer diverse krims-krams, restauranger,barer, caféer och överallt såg man gatumusikanter. På ett ställe var det en grupp som dansade och gjorde lite stå-upp-komik. De var väldigt roliga och var grymma dansare. I New Orleans provade jag även alligator för första gången, var lite skeptisk innan jag smakade det men jag kan säg att så himla speciellt var det inte. Smakade inte jättemycket och det var ett ganska strävt kött.
Trying Alligator
The Swamp
Idag har jag åkt buss. 9 timmar! Resan var otroligt tråkig, ända spännande som hände var att vi stannande på Lamberts café som är känd för the throwed rolls. Man beställer sin mat och medan man äter går servitörerna och kastar bröd till sen, samt delar ut andra tillbehör. Rolig underhållning och killen som kastade brödet var riktigt snygg, så tjejerna gjorde allt för att få hans uppmärksamhet.
När jag kom hem hade jag fått ett e-mail från STS med mitt hemresedatum. Så här kommer det!!!!!! 27 maj! Jag är jätteglad att äntligen få komma hem, men det kommer bli så himla tufft att ta farväl av det här och min familj och kompisar här.Kram
2010-01-15
Torsdag 14 Januari
Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag (vi) gjorde det!!! STATE, HERE I COME!!!!!!
Som ni kanske förstår kvalade jag till State och jag är helt överlycklig. Jag kvalade tillsammans med min 4*50 medley (simmade fjäril) och 4*100 frisim. Känslan var verkligen obeskrivlig och när vi sett tiden stod vi bara där och hoppade upp och ner. Vad är oddsen att man åker hit som utbytesstudent och sen får man simma i självaste state championship!? Nu fattas bara att jag kvalar individuellt och det har jag bestämt att jag ska klara. Annars simmade jag 200 medley (persade med 2 sekunder från igår) och 100 ryggsim ( 1 sekund långsammare). Alla simmade verkligen jättebra idag och tiderna rasade som bara den. Dessa bravader resulterade i att vi kom på tredje plats, alla verkligen jublade, skrek, dansade, kramades, skrattades och sprang runt av glädje när vi fick reda på det. Vi trodde nämligen att vi skulle komma fyra men vi knep tredjeplatsen med 0,5 poäng. Så ni har vi fått en stor och fin pokal, och efteråt firade vi det med att äta donuts. Jag åt 2 stycken och känner mig helt hög på socker (eller kanske det är glädje?),
Imorgon har vi winter sport assembly och då ska vi få visa upp pokalen och medaljerna (fick 4 st). Dessutom ropas alla seniorerna upp som är med i någon av vintersporterna, och då får jag gå fram och vinka till hela skolan. Ska bli väldigt kul, älskar dessa samlingar för man får verkligen känna av den riktiga high school spiriten. Men nu ska jag packa de sista sakerna inför New Orleans och sen ska jag sova (fast nu kommer jag troligen inte kunna somna).
Once again; STATE HERE I COME!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Kram
Jag (vi) gjorde det!!! STATE, HERE I COME!!!!!!
Som ni kanske förstår kvalade jag till State och jag är helt överlycklig. Jag kvalade tillsammans med min 4*50 medley (simmade fjäril) och 4*100 frisim. Känslan var verkligen obeskrivlig och när vi sett tiden stod vi bara där och hoppade upp och ner. Vad är oddsen att man åker hit som utbytesstudent och sen får man simma i självaste state championship!? Nu fattas bara att jag kvalar individuellt och det har jag bestämt att jag ska klara. Annars simmade jag 200 medley (persade med 2 sekunder från igår) och 100 ryggsim ( 1 sekund långsammare). Alla simmade verkligen jättebra idag och tiderna rasade som bara den. Dessa bravader resulterade i att vi kom på tredje plats, alla verkligen jublade, skrek, dansade, kramades, skrattades och sprang runt av glädje när vi fick reda på det. Vi trodde nämligen att vi skulle komma fyra men vi knep tredjeplatsen med 0,5 poäng. Så ni har vi fått en stor och fin pokal, och efteråt firade vi det med att äta donuts. Jag åt 2 stycken och känner mig helt hög på socker (eller kanske det är glädje?),
Imorgon har vi winter sport assembly och då ska vi få visa upp pokalen och medaljerna (fick 4 st). Dessutom ropas alla seniorerna upp som är med i någon av vintersporterna, och då får jag gå fram och vinka till hela skolan. Ska bli väldigt kul, älskar dessa samlingar för man får verkligen känna av den riktiga high school spiriten. Men nu ska jag packa de sista sakerna inför New Orleans och sen ska jag sova (fast nu kommer jag troligen inte kunna somna).
Once again; STATE HERE I COME!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Kram
2010-01-14
Onsdag 13 Januari
Idag var det tävling igen. Simmade i medley-lagkappen (fjäril som alltid), 200 medley och 100 ryggsim. Persade med 5 sekunder på 200 medley och 2 sekunder på 100 ryggsim. Eftersom jag var bland de 16 bästa (kom på plats 8 och 6 individuellt) kvalade jag till morgondagens finaler. Där ska jag även simma medley-lagkappen och 4*100 frisims lagkappen.
Nu är jag väldigt trött och ska bege mig mot sängen så att jag kan simma fort imorgon och förhoppningsvis ta mig till State med laget. Håll tummarna.
Kram
Nu är jag väldigt trött och ska bege mig mot sängen så att jag kan simma fort imorgon och förhoppningsvis ta mig till State med laget. Håll tummarna.
Kram
2010-01-13
Tisdag 12 Januari
Gud vad jag älskar simningen just nu. Jag har slitit som ett svin på träningarna under hela jullovet och nu ger det betalt. Persade med 6 sekunder på 200 yard frisim, och det var bara 4 veckor sedan jag simmade det. 50 yard frisim simmade jag på 28 s, hade inte någon tid innan på det men jag är ganska så såker på att det skulle ha varit ett personligt rekord också. Hur gick det med 100 yard frisim då? Tyvärr simmade jag inte under minuten, simmade på 1.00.74, men det var en ny officiel bästa tid i alla fall och de får jag vara nöjd med med tanke på att jag simmade så snabbt på de andra grenarna.
Förutom simtävlingen idag har de här två dagarna inte innehållit något jätteintressant. Skola och träning igår (gud, jag körde så hårt att jag spydde) och idag var det också skola som vanligt. Lunchen var i alla fall ganska intressant, utan att jag visste om det satt jag brevid min granne. Hon har gått på en skola i Chicago men har nu flyttat tillbaka till St. Louis. Min familj har pratat om henne, och lika så hade hennes familj pratat om mig. Så nu sitter vi där på lunchen och pratar om diverse maträtter. Mina vänner frågade mig som vanligt om jag hade provat det och det. När jag svarar nej tittar min granne (okej hennes namn är Caroline) konstigt på mig och frågar:
Caroline: What?! How can you not have tried that?
Brooke: She is from Sweden.
Caroline: Do you live at Devonshire...?
I: Uhm... yes.
Caroline: OMG you're the Swedish girl next door!
I: OMG you're the girl who plays ice hockey
Okej, kanske inte roligaste konversationen men våra reaktioner var verklien obeskrivliga. Vi hade liksom hört talas om varandra men aldrig träffats, och nu satt vi vid samma bord. Så resten av lunchen satt vi och utropade med jämna mellanrum "That's soooooo cooool!". Så nu har vi bestämt att vi ska turas om att skjutsa till skolan. Perfekt.
Imorgon har vi en till simtävling och på torsdag är det finalarna för den tävlingen. Mellan dessa tävlingar måste jag hinna packa för New Orleans och göra alla ton av läxor jag har. Ligger efter i boken vi läser så jag har 100 sidor att läsa ikapp, men den är så himla svår! Amerikansk literatur är seriöst mitt värsta ämne för det är så himla svårt och då är det inte roligt heller. Läser just nu the Great Gatsby och i minst varannan mening finns det ett ord jag aldrig ens stött på. Ord som till och med amerikanarna aldrig har hört. Jag hoppas att jag verkligen lär mig någonting från den här klassen för annars känns det ganska meningslöst.
Föresten, om någon vill sponsra mitt simlag får ni gärna göra det. Vi försöker samla ihop pengar för en övernatting till en av tävlingarna vi ska på, och just nu går det lite segt. Många droppar små blir till en stor å.
Kram
Förutom simtävlingen idag har de här två dagarna inte innehållit något jätteintressant. Skola och träning igår (gud, jag körde så hårt att jag spydde) och idag var det också skola som vanligt. Lunchen var i alla fall ganska intressant, utan att jag visste om det satt jag brevid min granne. Hon har gått på en skola i Chicago men har nu flyttat tillbaka till St. Louis. Min familj har pratat om henne, och lika så hade hennes familj pratat om mig. Så nu sitter vi där på lunchen och pratar om diverse maträtter. Mina vänner frågade mig som vanligt om jag hade provat det och det. När jag svarar nej tittar min granne (okej hennes namn är Caroline) konstigt på mig och frågar:
Caroline: What?! How can you not have tried that?
Brooke: She is from Sweden.
Caroline: Do you live at Devonshire...?
I: Uhm... yes.
Caroline: OMG you're the Swedish girl next door!
I: OMG you're the girl who plays ice hockey
Okej, kanske inte roligaste konversationen men våra reaktioner var verklien obeskrivliga. Vi hade liksom hört talas om varandra men aldrig träffats, och nu satt vi vid samma bord. Så resten av lunchen satt vi och utropade med jämna mellanrum "That's soooooo cooool!". Så nu har vi bestämt att vi ska turas om att skjutsa till skolan. Perfekt.
Imorgon har vi en till simtävling och på torsdag är det finalarna för den tävlingen. Mellan dessa tävlingar måste jag hinna packa för New Orleans och göra alla ton av läxor jag har. Ligger efter i boken vi läser så jag har 100 sidor att läsa ikapp, men den är så himla svår! Amerikansk literatur är seriöst mitt värsta ämne för det är så himla svårt och då är det inte roligt heller. Läser just nu the Great Gatsby och i minst varannan mening finns det ett ord jag aldrig ens stött på. Ord som till och med amerikanarna aldrig har hört. Jag hoppas att jag verkligen lär mig någonting från den här klassen för annars känns det ganska meningslöst.
Föresten, om någon vill sponsra mitt simlag får ni gärna göra det. Vi försöker samla ihop pengar för en övernatting till en av tävlingarna vi ska på, och just nu går det lite segt. Många droppar små blir till en stor å.
Kram
2010-01-11
Söndag 10 Januari
2 veckor lov, 2 dagar i skolan, 4 dagar ledigt. Inte illa men imorgon börjar skolan på allvar. Det är jätteskönt med lov och jag har gjort saker hela helgen men det ska bli kul att komma till skolan, har nya kurser den här terminen och vi han inte riktigt göra något de första dagarna så det ska bli spännande att se vad de innehåller.
Idag tog jag sovmorgon som vanligt och sov till halv tio. Söndagar är nämligen enda dagen jag har chans att sova ut så då försöker jag verkligen sova länge jag bara kan (inte lika smart drag när klockan är 22 och man kan inte sova). Familjen gick till kyrkan men jag valde att stanna hemma, hade lite dåligt samvete för att jag inte följde med så jag passade på att städa upp lite i köket.
Vi lunchtid hämtade Kelly upp mig och vi åkte och käkade sushi (kan aldrig få nog av sushi). Det var jättelänge sen jag träffade henne så det var på tiden att vi träffades igen och uppdaterade varandra med allt som har hänt.
På eftermiddagen åkte jag med Amanda för att shoppa skor och simglasögon. Hittade ett par fina svarta stövlar för bara $ 48, älskar att USA är så himla billigt. Har köpt på mig ganska mycket saker nu så den stora frågan är hur jag ska få hem allt. Som tur är kommer familjen hit i april och jag får väl smyga ner lite extra plagg i deras resväskor när de inte ser. Haha annars får jag väl be dem att ta med en helt tom resväska, som jag kan lägga ner hälften av alla mina saker i, och som de sedan kan ta hem. Det är bara 3 månader ( lite mindre faktiskt) kvar nu tills jag får träffa dem igen. Ska bli så kul att visa upp mitt liv här för dem men också lite konstigt. För mitt liv här borta innehåller ju inte en svensk familj och även om de kan läsa mycket på bloggen och prata med mig så kan de ju inte se mig när jag gör saker. De vet ju till exempel inte hur jag umgås med mina kompisar, hur mina rutiner ser ut här, och här har jag ju två nya syskon. Som jag sa kommer det bli riktigt kul att se dem, men förvirrande också. Kommer helt plötsligt ha 2 mammor, 2 pappor, 2 bröder och en syster under samma tak. För även om jag inte tilltalar Amanda och Jeremiah mamma och pappa, så kallar jag ändå dem det när jag pratar om dem med andra personer. De är ju mina andra föräldrar nu och... ja, jag tror jag ska sluta nu. Det här inlägget blev precis lika förvirrande som jag är.
I min förvirring glömde jag också att säga att när familjen är här åker vi en vecka till Florida tillsammans. Florida ska bli jättekul att åka till; sol,bad och värme, men bästa med resan är ändå att jag får träffa min älskling. Han möter upp oss där och så vi spendera en hel vecka tillsammans. Nu fick jag största leendet på läpparna, längtar jättemycket.
En till sak skulle jag också berätta (hjälp, håller jag på bli gammal så förvirrad och glömsk som jag är just nu?!). Jag har fått en ny mobil, okej den är inte ny från affären men den är ny för mig. Min kompis hade en gammal Blackberry (inte så himla gammal egentligen) som han inte behövde så då gav han den till mig. Det enda jag behövde gör var att köpa en laddare som kostade mig 6 dollar, och det var det ju lätt värt. den här mobilen är ganska mycket bättre än den jag hade innan, och att den var nästan gratis för mig gör den ju bara ännu bättre. Dock tar det fortfarande tusen år att smsa med den för jag är inte van vi tangenterna, så nu sitter jag och smsar mina kompisar för att öva. Nörd, jag vet, men alla tonåringar smsar och jag lika så.
Nu ska jag sluta blogga och läsa min bok, Shantaram. Den är 938 sidor lång med en textstorlek 10, och det är första svenska boken jag läser på cirka ett och ett halvt år (intresseklubben antecknar). Var lite jobbigt i början men nu går det lätt att läsa den :)
Kram
Idag tog jag sovmorgon som vanligt och sov till halv tio. Söndagar är nämligen enda dagen jag har chans att sova ut så då försöker jag verkligen sova länge jag bara kan (inte lika smart drag när klockan är 22 och man kan inte sova). Familjen gick till kyrkan men jag valde att stanna hemma, hade lite dåligt samvete för att jag inte följde med så jag passade på att städa upp lite i köket.
Vi lunchtid hämtade Kelly upp mig och vi åkte och käkade sushi (kan aldrig få nog av sushi). Det var jättelänge sen jag träffade henne så det var på tiden att vi träffades igen och uppdaterade varandra med allt som har hänt.
På eftermiddagen åkte jag med Amanda för att shoppa skor och simglasögon. Hittade ett par fina svarta stövlar för bara $ 48, älskar att USA är så himla billigt. Har köpt på mig ganska mycket saker nu så den stora frågan är hur jag ska få hem allt. Som tur är kommer familjen hit i april och jag får väl smyga ner lite extra plagg i deras resväskor när de inte ser. Haha annars får jag väl be dem att ta med en helt tom resväska, som jag kan lägga ner hälften av alla mina saker i, och som de sedan kan ta hem. Det är bara 3 månader ( lite mindre faktiskt) kvar nu tills jag får träffa dem igen. Ska bli så kul att visa upp mitt liv här för dem men också lite konstigt. För mitt liv här borta innehåller ju inte en svensk familj och även om de kan läsa mycket på bloggen och prata med mig så kan de ju inte se mig när jag gör saker. De vet ju till exempel inte hur jag umgås med mina kompisar, hur mina rutiner ser ut här, och här har jag ju två nya syskon. Som jag sa kommer det bli riktigt kul att se dem, men förvirrande också. Kommer helt plötsligt ha 2 mammor, 2 pappor, 2 bröder och en syster under samma tak. För även om jag inte tilltalar Amanda och Jeremiah mamma och pappa, så kallar jag ändå dem det när jag pratar om dem med andra personer. De är ju mina andra föräldrar nu och... ja, jag tror jag ska sluta nu. Det här inlägget blev precis lika förvirrande som jag är.
I min förvirring glömde jag också att säga att när familjen är här åker vi en vecka till Florida tillsammans. Florida ska bli jättekul att åka till; sol,bad och värme, men bästa med resan är ändå att jag får träffa min älskling. Han möter upp oss där och så vi spendera en hel vecka tillsammans. Nu fick jag största leendet på läpparna, längtar jättemycket.
En till sak skulle jag också berätta (hjälp, håller jag på bli gammal så förvirrad och glömsk som jag är just nu?!). Jag har fått en ny mobil, okej den är inte ny från affären men den är ny för mig. Min kompis hade en gammal Blackberry (inte så himla gammal egentligen) som han inte behövde så då gav han den till mig. Det enda jag behövde gör var att köpa en laddare som kostade mig 6 dollar, och det var det ju lätt värt. den här mobilen är ganska mycket bättre än den jag hade innan, och att den var nästan gratis för mig gör den ju bara ännu bättre. Dock tar det fortfarande tusen år att smsa med den för jag är inte van vi tangenterna, så nu sitter jag och smsar mina kompisar för att öva. Nörd, jag vet, men alla tonåringar smsar och jag lika så.
Nu ska jag sluta blogga och läsa min bok, Shantaram. Den är 938 sidor lång med en textstorlek 10, och det är första svenska boken jag läser på cirka ett och ett halvt år (intresseklubben antecknar). Var lite jobbigt i början men nu går det lätt att läsa den :)
Kram
2010-01-10
Lördag 9 Januari
Idag hände något stort. Efter 1,5 timmes träning simmade jag mitt snabbaste 100 meter frisims lopp någonsin. Vi (snabbaste tjejerna i laget) har som mål att ta oss till State i minst en av lagkapperna och just nu är 4*100 yard frisim den lagkapp vi har störst chans med. För att klara det måste vi simma under 4 minuter och det betyder att var och en av oss måste simma under 1 minut (hittills har jag legat på runt 1.01-1.02).
När det bara var 30 minuter kvar tog "B" (vår coach) upp mig och en annan tjej, Erin, på kanten.
"B": "I believe in you and I believe that both of you can swim under the minute on 100 freestyle. I'll give you two chanses to make it under the minute and if you make it, we'll cancel practice."
Snacka om att jag och Erin blev nervösa. Hur skulle jag kunna göra det?! Jag hade ju redan tränat i 1,5 timme och var trött. Det var med skakiga ben och bultande hjärta jag gick upp på startpallen. Tror aldrig jag har varit så laddad och nervös som när jag stod där redo att starta. Ville verkligen visa att jag kunde klara det. I vatten stod hela vårt lag och hejjade på. Hela lovet har jag övat på mina vändningar och teknik, och det var nu det gällde. Jag sträckte ut och räknade varje armtag, 18 st varje längd precis som "B" sagt till mig, gjorde perfekta vändningar och kickade 3 gånger, precis som "B" sagt till mig, efter varje vändning Handen i kaklet. 59.80!!! Jag trodde aldrig att jag skulle klara det, men jag gjorde det. Även om jag var så himla trött kunde jag inte sluta le. Det är en sådan skön känslan när du gör något du inte trodde var möjligt. Den här tiden motsvarar 1.05.39 på 100 meter (100 yard= 94 m) och så snabbt har jag aldrig simmat, inte ens när jag simmade som mest var jag så snabb.
"B" var nöjd, alla fick gå hem tidigare och jag var på toppenhumör. Gör vi ett lika snabbt lopp på tisdag, när vi har vårt första meet för terminen, tar vi oss till State. Håll tummarna
Efter den lilla bragden (okej, kanske inte är så speciellt för alla andra men för mig betydde det här verkligen jättemycket och med det i bakhuvudet kommer jag träna ännu hårdare för att sänka tiden yttligare) åkte jag hem och hjälpte Amanda och Jeremiah att plocka undan alla julgransprydnader för nu är julen över. På eftermiddagen åkte jag med Emily till the Loop för att äta på...(gissa hundra gånger)... Fro-Yo. Var väldigt kallt ute men de hindrade in oss, för vem kan motstå den glassen. Gick till second-hand butiken och där hittade jag ett vinrött bälte samt en ring. I en annan söt affär hittade jag en snygg t-shirt som jag köpte. Vi hade tänkt att äta middag på en libanesisk restaurang men när vi var klara med vårt shoppande var vi inte hungriga och det var för kallt för att gå runt där i ytterligare en timma. Istället åkte vi förbi Starbucks och köpte kaffe (chai för mig) genom drive-through, sushi från mataffären och åkte sedan hem till Emily. Vi åt vår sushi och tittade sedan på en film, kommer inte ihåg vad den hette men den handla i alla fall om NY efter the Civil War (vet ej vad vi kallar det på svenska). Visste ingenting om det kriget innan jag kom hit men jag lär mig jättemycket den amerikanska historien i skolan och det är verkligen jätteintressant, och dessutom skulle jag aldrig kunna läsa det på ABB, så jag är glad att jag valde den klassen. Är glad att jag valde att stanna här. Trodde aldrig att jag skulle säga det här, men jag har på ett sätt verkligen "the time of my life" just nu. Visst, vissa stunder känns det himla tungt och många saker gör mig frustrerad. Men jag tycker om att vara här ändå. Jag kommer vara redo att åka hem när det är dags, men just nu är jag bara så himla glad att jag är här.
Kram
När det bara var 30 minuter kvar tog "B" (vår coach) upp mig och en annan tjej, Erin, på kanten.
"B": "I believe in you and I believe that both of you can swim under the minute on 100 freestyle. I'll give you two chanses to make it under the minute and if you make it, we'll cancel practice."
Snacka om att jag och Erin blev nervösa. Hur skulle jag kunna göra det?! Jag hade ju redan tränat i 1,5 timme och var trött. Det var med skakiga ben och bultande hjärta jag gick upp på startpallen. Tror aldrig jag har varit så laddad och nervös som när jag stod där redo att starta. Ville verkligen visa att jag kunde klara det. I vatten stod hela vårt lag och hejjade på. Hela lovet har jag övat på mina vändningar och teknik, och det var nu det gällde. Jag sträckte ut och räknade varje armtag, 18 st varje längd precis som "B" sagt till mig, gjorde perfekta vändningar och kickade 3 gånger, precis som "B" sagt till mig, efter varje vändning Handen i kaklet. 59.80!!! Jag trodde aldrig att jag skulle klara det, men jag gjorde det. Även om jag var så himla trött kunde jag inte sluta le. Det är en sådan skön känslan när du gör något du inte trodde var möjligt. Den här tiden motsvarar 1.05.39 på 100 meter (100 yard= 94 m) och så snabbt har jag aldrig simmat, inte ens när jag simmade som mest var jag så snabb.
"B" var nöjd, alla fick gå hem tidigare och jag var på toppenhumör. Gör vi ett lika snabbt lopp på tisdag, när vi har vårt första meet för terminen, tar vi oss till State. Håll tummarna
Efter den lilla bragden (okej, kanske inte är så speciellt för alla andra men för mig betydde det här verkligen jättemycket och med det i bakhuvudet kommer jag träna ännu hårdare för att sänka tiden yttligare) åkte jag hem och hjälpte Amanda och Jeremiah att plocka undan alla julgransprydnader för nu är julen över. På eftermiddagen åkte jag med Emily till the Loop för att äta på...(gissa hundra gånger)... Fro-Yo. Var väldigt kallt ute men de hindrade in oss, för vem kan motstå den glassen. Gick till second-hand butiken och där hittade jag ett vinrött bälte samt en ring. I en annan söt affär hittade jag en snygg t-shirt som jag köpte. Vi hade tänkt att äta middag på en libanesisk restaurang men när vi var klara med vårt shoppande var vi inte hungriga och det var för kallt för att gå runt där i ytterligare en timma. Istället åkte vi förbi Starbucks och köpte kaffe (chai för mig) genom drive-through, sushi från mataffären och åkte sedan hem till Emily. Vi åt vår sushi och tittade sedan på en film, kommer inte ihåg vad den hette men den handla i alla fall om NY efter the Civil War (vet ej vad vi kallar det på svenska). Visste ingenting om det kriget innan jag kom hit men jag lär mig jättemycket den amerikanska historien i skolan och det är verkligen jätteintressant, och dessutom skulle jag aldrig kunna läsa det på ABB, så jag är glad att jag valde den klassen. Är glad att jag valde att stanna här. Trodde aldrig att jag skulle säga det här, men jag har på ett sätt verkligen "the time of my life" just nu. Visst, vissa stunder känns det himla tungt och många saker gör mig frustrerad. Men jag tycker om att vara här ändå. Jag kommer vara redo att åka hem när det är dags, men just nu är jag bara så himla glad att jag är här.
Kram
2010-01-09
Fredag 8 Januari
Väldigt skönt med snödagar och extra ledighet. Känns som om det skulle vara söndag idag eftersom jag har varit ledig två dagar redan men jag har hela helgen framför mig vilket är väldigt skönt. Känns lite fånigt dock att mab ställer in skolan på lite snö eller att det är under -8 grader ute. Visst jag klagar inte, är bara lite roligt att de ser så annorlunda på saker här.Torsdagen spenderade jag mest i soffan och sängen och på kvällen kom simlaget över. Meningen var att vi skulle vara uppe hela kvällen och sedan åka till de nya simmarna och kidnappa dem klockan 3 på morgonen. Eftersom skolan blev inställd kunde vi inte åka runt och kidnappa människor och vi bestämde oss istället för att åka till en annan tjej i laget och ha en sleep over. Vi spelade spel, dansade, pratade och gjorde lite allt möjligt. Hade en av de roligaste kvällarna sen jag kom hit och tiden bara flög förbi. Klockan 4 på morgonen tog dock min energi slut och jag däckade i soffan och sov är tillsammans med Brooke. Inte jättemycket utrymme men jag sov verkligen som en stock, även när Brooke mitt i natten ropar ut : " What the heck Malin, what are you doing in my couch?. Jag la mig där faktiskt samtidigt som henne så jag vet inte riktigt vad hon pratade om. Klockan 8 väcktes jag i alla fall och var väl inte jätteglad över att behöva gå upp så tidigt, men jag pallrade mig upp och vi alla åkte till Brookes hus för lite frukost. När jag kom hem var jag helt förstörd och slängde mig ner i soffan och tittade på filmen Step Brothers. Även om skolan var inställd hade vi fortfarande träning. Var väldigt trött och inte alls sugen på träning men jag pallrade mig dit och nu sitter jag död i soffan. Blir en lugn kväll idag och gå till sängs tidigt.
Jag och Clarie älskat att ta kort, gärna fula kort. Vet inte hur många fula kort vi har på oss men jag besparar er synen av de fulaste bildern här, de finns att beskåde på facebook.
Jag och Claire igen
Spelade Fussball med Claire, Brooke och Sam. Hade väldigt roligt åt namnet, vet inte riktigt varför men jag tyckte bara att det var väldigt roligt att amerikanarna blandar in tyska i engelskan (de är överlag väldigt dåliga på att uttala tyska)2010-01-08
Torsdag 7 Januari
Vi har en till snödag imorgon! Jag är så glad! Nu är laget här och vi ska göra lite kul saker tillsammans :)
Kram
Kram
2010-01-07
Onsdag 6 Januari, kväll
Ingen skola! Ingen skola! Tacka USA och personen som uppfann snödagar.
Som min värdmamma sa:
"Here we call it storm days, in Sweden you call it wednesday"
Så nu ska jag titta tv och njuta av min sovmorgon som kommer imorgon :)
Kram
Som min värdmamma sa:
"Here we call it storm days, in Sweden you call it wednesday"
Så nu ska jag titta tv och njuta av min sovmorgon som kommer imorgon :)
Kram
Onsdag 6 Januari
New Years Eve. I, Emily, Claire, Brooke
Nu har skolan börjar igen och självklart började vi terminen med morgon träning igår. Gick upp 4.40 på morgonen, var inte allt för trött då men den kom senare kan jag försäkra er om. Det var i alla fall roligt att komma till skolan och träffa kompisarna även om jag träffat de flesta under lovet. Har två nya ämnen det här året. Istället för Drama 1 har jag Speech and Debate och istället för team sports har jag house/interior design. Har inte hunnit gjort så jättemycket i dessa lektioner än men de verkar väldigt roliga. Inredningsklassen är perfekt för mig som älskar inredning och jag kommer nog ha väldigt roligt.
Vi skulle ha haft en simtävling mot U-city igår men den blev inställd för värmen i deras simhall fungerade inte. Träningen blev också inställd men jag, Brooke och Claire gick till skolans gym och gjorde diverse övningar. Det var inte jättehårt men jag är ganska öm idag, var ju ett tag sen jag lyft vikter.
Inatt ska ett oväder dra in över St. Louis med snö och starka vindar. Har jag tur ställer de in skolan. Elever och lärare hade vadslagning över det idag, dock WGHS är väldigt dåliga på att använda "snow days", men man kan ju alltid hoppas...
Nu ska jag vila min trött kropp och hålla tummarna för att vi inte har någon skola eller morgonträning imorgon.
Kram
2010-01-04
Söndagen 3 Januari 2010
En händelserik helg har det varit.
Som jag skrev förut hade jag lite hemlängtan på nyårsafton men den var borta när jag vaknade upp på nyårsdagen. Jag spenderade förmiddagen tillsammans med Jeremiah och Amanda och barnen var borta så det var tyst och skönt i huset. Vi satte oss soffan, med datorerna i knäet och tittade på amerikansk fotboll. Vid lunch kom mina värdmorföräldrar, moster och kusiner över. Vi åt diverse plockmat och tittade så klart på mer amerikansk fotboll. De är väldigt populärt att titta på det på nyårsdagen, som ni kanske har förstått, och det visas matcher hela dagen. (haha sitter faktiskt och tittar på det nu också). På kvällen klädde vi tjejer oss fina och åkte för att titta på musikalen Chicago. Den spelades på the Fox som är en riktigt ståtlig byggnad. Musikalen var bra och jag hade det riktigt trevligt.
Igår hade jag simträning på morgonen och min coach sa till mig att jag måste ändra på mina frisimsvändingar. Vänder på sidan och jag ska göra det så att jag skjuter ut på rygg från kanten. Lite knepigt att försöka ändra det när det sitter i benmärgen, men jag får öva helt enkelt och det gör mig snabbare om jag vänder på det nya sättet. Efter träningen fick vi bagels för att fira in det nya året och det var ju inte helt fel.
På kvällen åkte jag till Bobbys hus för spelkväll men var tvungen att åka därifrån ganska tidigt för jag hade lovat att vara med Brooke, Claire och Tina också. Vi hade egentligen tänkt att gå till en club och dansa men alla hade en åldersgräns på 21 år så vi fick slopa den idéen. Istället åkte vi till Brookes hus och hade vårt eget lilla minifest. Dansade runt i hennes kök och tog en helt bunt med mindre oseriösa bilder. När vi tröttnat på att dansa åkte vi till ett café och fikade lite och åkte sedan till en hockeymatch mellan Kirkwood och SLUH. Inte jätteintressant match men roligare än att bara sitta hemma. Efter matchen åkte vi förbi Steak 'n Shake. Vi var tvungna att vänta 10 minuter på våra milkshakes och den tiden spenaderade vi med att ta sjukt roliga bilder och dansa loss i bilen. Hahah de som satt i bilen bakom oss måste trott att det var något seriöst fel med oss, men grymt roligt hade vi. Hemma hos Brooke igen spelade vi cluedo, tittade på film och hoppade in i hennes Hot Tub. Klockan var ett på natten, det var svinkallt ute (håret frös när det kom lite vatten i det) men poolen var jättevarm och det var riktigt skönt. Man skulle ju kunna tro att när vi väl beslutade oss för att stiga ur den var det för att vi var kalla men nej vi var alldeles för varma och höll på att storkna av värme. Gick in och tittade på filmen, eller ja alla för utom jag somnade 30 minuter in i filmen, och sen somna vi (jag) vid 3-tiden.
Idag vakna jag upp klockan 11 hos Brooke, fick lite scrambled eggs och åkte hem. Hemma pratade jag med Anna på skype och sen åkte vi till the Magic House. The Magic House är som Tom-Tits och jag hade riktigt kul. Vi var där i 2,5 timme och vi kunde ha varit där mycket längre. Gabe tyckte det var riktigt roligt och sprang nog runt mer idag än vad han har gjort på hela lovet. Lucy tyckte också det var riktigt kul och skrattade sitt gulliga skratt mer än en gång.
Kram
Som jag skrev förut hade jag lite hemlängtan på nyårsafton men den var borta när jag vaknade upp på nyårsdagen. Jag spenderade förmiddagen tillsammans med Jeremiah och Amanda och barnen var borta så det var tyst och skönt i huset. Vi satte oss soffan, med datorerna i knäet och tittade på amerikansk fotboll. Vid lunch kom mina värdmorföräldrar, moster och kusiner över. Vi åt diverse plockmat och tittade så klart på mer amerikansk fotboll. De är väldigt populärt att titta på det på nyårsdagen, som ni kanske har förstått, och det visas matcher hela dagen. (haha sitter faktiskt och tittar på det nu också). På kvällen klädde vi tjejer oss fina och åkte för att titta på musikalen Chicago. Den spelades på the Fox som är en riktigt ståtlig byggnad. Musikalen var bra och jag hade det riktigt trevligt.
Igår hade jag simträning på morgonen och min coach sa till mig att jag måste ändra på mina frisimsvändingar. Vänder på sidan och jag ska göra det så att jag skjuter ut på rygg från kanten. Lite knepigt att försöka ändra det när det sitter i benmärgen, men jag får öva helt enkelt och det gör mig snabbare om jag vänder på det nya sättet. Efter träningen fick vi bagels för att fira in det nya året och det var ju inte helt fel.
På kvällen åkte jag till Bobbys hus för spelkväll men var tvungen att åka därifrån ganska tidigt för jag hade lovat att vara med Brooke, Claire och Tina också. Vi hade egentligen tänkt att gå till en club och dansa men alla hade en åldersgräns på 21 år så vi fick slopa den idéen. Istället åkte vi till Brookes hus och hade vårt eget lilla minifest. Dansade runt i hennes kök och tog en helt bunt med mindre oseriösa bilder. När vi tröttnat på att dansa åkte vi till ett café och fikade lite och åkte sedan till en hockeymatch mellan Kirkwood och SLUH. Inte jätteintressant match men roligare än att bara sitta hemma. Efter matchen åkte vi förbi Steak 'n Shake. Vi var tvungna att vänta 10 minuter på våra milkshakes och den tiden spenaderade vi med att ta sjukt roliga bilder och dansa loss i bilen. Hahah de som satt i bilen bakom oss måste trott att det var något seriöst fel med oss, men grymt roligt hade vi. Hemma hos Brooke igen spelade vi cluedo, tittade på film och hoppade in i hennes Hot Tub. Klockan var ett på natten, det var svinkallt ute (håret frös när det kom lite vatten i det) men poolen var jättevarm och det var riktigt skönt. Man skulle ju kunna tro att när vi väl beslutade oss för att stiga ur den var det för att vi var kalla men nej vi var alldeles för varma och höll på att storkna av värme. Gick in och tittade på filmen, eller ja alla för utom jag somnade 30 minuter in i filmen, och sen somna vi (jag) vid 3-tiden.
Dance Party med mig, Tína, Claire och Brooke (hon filmar) ;)
Idag vakna jag upp klockan 11 hos Brooke, fick lite scrambled eggs och åkte hem. Hemma pratade jag med Anna på skype och sen åkte vi till the Magic House. The Magic House är som Tom-Tits och jag hade riktigt kul. Vi var där i 2,5 timme och vi kunde ha varit där mycket längre. Gabe tyckte det var riktigt roligt och sprang nog runt mer idag än vad han har gjort på hela lovet. Lucy tyckte också det var riktigt kul och skrattade sitt gulliga skratt mer än en gång.
Lucy the President
Jag och Gabe
I kväll är det nya säsongen av Desperate Housewives som gäller och imorgon är det sista dagen på lovet. Lite tjejer kommer över från simlaget och vi ska spela lite spel och umgås. Sen drar vi iväg till träningen och efter det blir det nog middag någonstans.Kram
2010-01-01
Fredag 1 Januari 2010
Just nu känns livet lite hårt. Amerikanskt nyår var inte alls lika glamoröst som firandet i Sverige och det kändes inte alls speciellt Nästan inga klädde upp sig och jag spenderade kvällen med att spela kort, air hockey och rock band. Jag hade visserligen inte jättehöga förväntningar, då de flesta festar jag har varit på här inte varit jätteroliga, så jag var ändå ganska okej med det. Det var dock när vi skulle fira in det nya året som det verkligen blev jobbigt. Det är inte alls samma sak att fira in året med hälften främlingar som att fira med sina bästa vänner. Var svårt att hålla tårarna tillbaka när jag insåg att jag inte hade någon att kasta mig i armarna på och skrika gott nytt år tillsammans med samtidigt som vi skålade i champagne eller ge någon nyårskyssen. Lämnade festen ganska snabbt där efteråt för min kompis hade en ganska tidig curfew. Så klart gick det inte att hålla tårarna tillbaka så fort jag stängt dörren bakom mig, men nu har jag släppt ut det och det känns lite bättre i alla fall. Dock saknar jag alla jättemycket men jag vet att det kommer kännas mycket bättre när jag vaknar upp i morgon bitti (och jag slipper ju vara bakis som alla andra) och jag får helt enkelt inte ta den här nyårsafton så allvarligt. Kvällen är över och det är bara att ställa in sig på nästa nyår och istället göra den till något alldeles extra.
Kram
Kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)